Idag är det pappornas dag...o det är då man får reda på om de tycker om en...

Jo han var omtyckt av några..o en del andra demonstrerade sin ovillighet mot honom..mkt öppet oxå..sånt svider nog...men så som man behandlat andra så blir man oxå själv behandlar ibland...

Har varit lugnt ett tag nu.. 

Nu är det så där bra så att man inte tror det är sant..så att man tror att det som hänt aldrig har hänt...men jag är en klok kvinna o vet att detta inte varar..men det är skönt att släppa oron för ett tag...

Tänk att en människa kan vara så...så ändrande i sitt sätt..ena dagen en jävul o nästa ett lamm...det gör att mitt innersta åker berg och dalbana...den ena dagen mår man som en tolle för att nästa få hoppet åter...o nästa ner i ett svart hål igen..o nästa är det kärlek på hög nivå...

Ngnstans därinne älskar jag honom..älskar mitt liv här..älskar allt...men hatet är nära alltid..hatar när han har sitt fåniga leende..sin fåniga blick..sina elaka kommentarer..sitt elaka sätt..hans andedräkt...

Nu har det varit så bra i två dagar...så då känner man..vad sjutton håller jag på med?..varför tänker jag bara på att flytta?..patetiskt...haha..men jag vet...två dagar frid får en på dumma tankar...sen är det 10 dagar helvete som får en rent under isen..jag måste tänka klart o sunt...

Inte hjälper det när allt sen är upp o ner när det gäller jobbet...killar som inte fattar..killar som tar till narkotikan innan de tänker på att livet går att levas utan den..suck..är trött idag..märker det...

Ja..nu e det lungt igen..får se vad det blir till kvällen..för mer än tre dagar brukar det aldrig vara..eller så har ett under skett..vem vet..Han där uppe kanske tycker det är min tur nu? 

Orka..hur gör man?

Har inget vanligt jobb..får jag plac efter jag flyttar..hur mkt kan jag spara..vad kan jag leva av per månad..var hittar jag ett litet hus (igen) att hyra..kan jag ringa han igen o fråga om det som står tomt...vad tänker han?..

Ska jag berätta att jag tänker på att flytta?..Hur blir det då här..glömmer ju aldrig sist jag skulle iväg..det obehagligaste jag varit med om..all elakhet som lös om honom.fy!!..Vill inte det igen...aldrig...

Ska jag stöta bort honom..få honom att be mig flytta..hur gör man då?...

Enda tanken jag har är att flytta nu... 

Bara tänker på ett eget boende hela tiden..får det inte ur skallen..var o gick i den närmaste staden idag o kollade på radhus..fina..men kan jag tänka mig att bo där?...

Måste ha gott om plats i tanke på mitt jobb..men får nog skaffe ett till...

Inte innan jul..måste sansa mina tankar.o se hur det går..försöka..

Ena stunden tänker jag nä måste härifrån..andra stunden..men inte vill jag vara ensam...vill inte flytta från detta...fan fan fan...

Man ska inte rota runt i sin egen hjärna...man ska inte... 

Att säga eller inte säga....

Nätterna går åt att fundera på vad det ska bli av mig..mitt liv... man ska inte gräva i sitt inre utan hjälp har jag hört..då kan man bli galen..kanske ligger ngt i det?

Nå... vad händer då..jag måste försöka spalta upp en lista...ska jag eller ska jag inte...

frågorna är så många som ska lösas..o allt löser man med pengar..allt utom ångesten i ens hjärta...där hjälper det inte om man så är multimiljonär...

Kan jag leva ett tag till i denna lögnen?..Kan jag säga att jag vill egentligen inte bo här..men just nu vet jag inte hur jag ska lösa det ..så jag bor kvar..men tro inte att jag älskar dig längre..

Men egentligen är det inte heller sant..för ngnstans därinne gör jag nog det..eller det är bara en vana..ett beroende?...för att jag inte har ngn annan närstående vuxen?

Mina vänner känns så långt borta idetta..o jag vill inte älta detta med dem längre..de tröttnar fortare än jag tror...så är det..jag kan inte gå längre än till mig själv...

Lördag..denna dag ska oxå orkas... 

Han vill ju inget alls--- inte umgås med oss. jo framför tvn..där kan vi sitta som små statyer av han lyckliga familj...

Åkte själv in till stan med ungarna..hämtade upp E ... vi åt ute...han åt hemma... han ville inte..han jobbar jue..jo tack...det gör inte jag?...att jag städar o sliter..sitter timmar i samtal med alla som bor här..o som kommer till de som bor här...som tar hand om ungarna..som gör allt för fan..jag jobbar inte..nä nä...tack!!!

Bara för att jag inte har mkt kvar för honom rent känslomässigt så är jag en människa som behöver närhet av en annan vuxen människa ibland..kramas..för sex vill han inte ha..nä det är ju inte så lätt när man dricker varje kväll..då håller inget sig bra..allra minst den..o jag vill inte ha sex med honom för han äcklar mig när han är full...o för det mesta har han hävt ur sig ngt sårande under kvällen att jag är förbannad o sårad...

Men igår ville jag bara bli omhållen...så när jag lägger mig klappar jag honom på armen..han klappar tillbaka..känner en sån våg av värme i mig...nästan så att man vill gråta...frågar om jag får krypa in till honom...inget sex säger jag...men nej..han ville sova..så han vänder sig om..o jag bara känner hur mina tårar rinner...fy...det var så hemskt..han kunde lika bra slagit till mig...fy...

Vem ska krama mig då?

November redan..otroligt vad tiden går ibland

Klockan är inte mkt alls vaknade vid 4 i morse o steg upp o trampade i världens kisspöl utanför sovrumsdörren..nedaför trappan satt S o viftade på svansen så glatt...bara att promenera ner för trapperna o släppa ut hundarna..sen var det liksom lönlöst att krypa ner igen..

Han lekte trevlig igår..men han ska inte tro att han kan dölja sin alkohol konsumtion för mig inte..är inte född igår..hatar den där jävla blicken han får när han dricker o det fula flinet...hatar!!!

Han började prata om att gifta sig..." men det är väl ingen som vill ha oss"...nä just det sa jag....

" men i bilen sa du ju att du ville ha mig"....ja tro fan det..där satt C o han hade väl blivit ledsen om jag sagt ngt annat..ditt pucko....tänk om han kunnat läsa mina tankar...

Gifta om mig...javisst..kom tillbaka som du var när vi träffades..men det blir aldrig så igen... här går jag o tänker skilsmässa o han tänker på brölopp..hur sjukt är inte detta?..märker han inget alls..????

Å hur dum är jag?..tror jag verkligen att jag kan förändra honom så att han blir nykter o trevlig??? Sällan...

Vad är jag rädd för då? När jag flyttade tillbaka hit så var det så många löften om bättring...o vad tog det...5 månader så är vi tillbaka på ruta 1 igen..han dricker..han är otrevlig mot alla..han är ett svin..ett riktigt manssvin...5 månader...

När jag satt där o grät i huset så tänkte jag att det kanske gick att få han nykter..nu vet jag att det inte går..jag var ensam där..men frågan är om jag inte är ensammare här..o ledsnare...inuti själen...

Jag är lika dum som kvinnan jag föraktar..den kvinnan som blir slagen av sin man gång på gång o tror på hans löften om bättring...lika dum..det är jag..

Förlorare är jag i vilket fall som helst..